Dags för gnäll! Om sömnproblem och illamående. V10 (9+6)

Åh jag har den senaste tiden eller egentligen nästan sedan jag blev gravid sovit så dåligt. Otroligt lättväckt och ligger och vrider och vänder mig från midnatt och framåt ungefär. Några nätter har jag vaknat och varit så hungrig att jag fått gå ner och mumsa i mig något, det var ju det här med att jag lovat att lyssna på kroppens signaler. Andra gånger måste jag kissa, men oftast kan jag ligga kvar i sängen men somnar och vaknar om vartannat.

Inatt vaknade jag av att det lät som någon/något gick på nedervåningen. Jag hann tänka att någon har tagit sig in men insåg snabbt att vårt golv knakar väldigt mycket mer än så när en människa går på det. Tänkte sen att då är det nog en mus och ångrade att Mr hade släppt ut katterna på kvällen som han sa att han gjort, men när detta något strax efter lade sig spinnande vid Mr’s fötter förstod jag ju att han hade missat Kisse medan Misse (gaphalsen, han jamar så man kan bli KNÄPP ibland faktiskt) var ute.
Snurriga kan ju tankarna lätt bli så där mitt i natten dock så jag började nu nojja över att vi missat stänga någon dörr, hehe, inte riktigt klok nånstans där på småtimmarna. Jag somnade i alla fall om för att ett par timmar senare vakna upp liksom ur en koma, var såå ofantligt trött. Jag brukar inte ha så svårt att komma upp, men i morse var det tungt och jag orkade inte mycket annat än att lyssna på några av mina favvo-yogish-låtar och några få lätta mjuka rörelser innan jag la mig i vila. Är glad att jag tog några minuter där på mattan för efter kändes ögonen vaknare och sinnet lite lättare. Nu känner jag mig lätt groggy igen och suktar efter soffan och resterna av ultraljudstårtan…får nog bli det efter detta inlägg.

Igår var det en alldeles ljuvlig vårdag och vi satt ute och åt lunch i solen. Men idag är det tungt och grått och småregn, ska visserligen bli 12°C fram på dagen men med min sinnesstämning känns det som att stundande Vovvepromenaden gärna byts ut mot täcke över huvudet. Även om jag så klart vet att den kommer göra lika gott för mig som för Vovve och att jag troligen kommer var på bra humör efteråt, hmm nåja där har jag ju inget direkt val mer än att jag kan skjuta på den ett tag till, smhi lovar faktiskt uppklarnande i eftermiddag så kanske Vovve kan nöja sig med trädgårdshäng tills dess.
Jag tar mig en hut d-vitamin härinne och hoppas på påfyllning av äkta vara sen…

Ursäkta för det mindre upplyftande inlägget idag, men sådan jag för stunden är, är ju också det som vill komma ur fingertopparna så bara gilla läget, hehe! Fortsätter därför…

Tänkte ta med några rader av illamående. Bättre att fylla på med lite mer stånk och stön här så kan jag ägna mig åt mer glädjeämnen i fortsättningen.
Jag har mått lite illa i alla graviditeter så här i början, men inte så länge och inte så mycket. Nu är det värre och det har ju hållit på sedan start och still going strong, nja som sämst var det faktiskt i v 8-9 tror jag men det hänger i. Jag har ju tack och lov inte behövt kräkas även om det några gånger varit riktigt nära. Och det är hanterbart om jag småäter. Promenader hjälper likaså och när jag lägger mig och vilar försvinner det direkt. Inte halvsittande utan platt på rygg med filt och slutna ögon. Så ska jag helt lyssna på mig även i detta ska jag äta, promenera och vila dagarna i ända, haha!

Det lustiga är ju vad som triggar det. Min andra graviditet hade jag en ettåring att byta blöja på och då det handlade om bajsblöjor var det kört. Mr fick alltid ta dem när han var hemma, men om jag blev tvungen var det bomull i näsan, tuggummi i munnen och sedan torka bort det värsta på måfå medan jag fokuserade på något utanför fönstret, ja jösses! Det slipper jag nu. Kattlådan likaså då man ju ska vara försiktig med det, men när de nyss varit på lådan måste jag lämna rummet för fy ffffffis vad kräkfärdig jag blir av den lukten!!!
Liksom då Vovve ätit nåt konstigt ute och mådde illa under kvällen. Varje litet hulkande hos henne och jag sprang in i badrummet. ”Mamma det är ju alltid du som tar hand om sånt annars för pappa tycker det är så äckligt” konstaterade barnen…näpp icke nu konstaterade jag, medan Mr kämpade på med hushållspappret!!

En annan lite besvärlig sak är ju att jag tyckt att Mr luktat såå illa 🙁 Hemskt att säga men jag kan liksom inte låta bli!? VARFÖR i all världen kan det bli så? Härom dagen när jag satt vid köksbordet och jobbade med datorn och han kom ner från sitt ”kontor” (skrivbordet i vårt sovrum =trapphallen, vår boendesituation kanske ska talas om vid ett tillfälle 😉 ) för att ta lite mellis. Han började äta på knäckebröd och dricka kaffe…och jag hörde sådant krasande, slafsande, smaskande på det där brödet och ett glupskt klunkade, gulkande åh jag vet inte vad av kaffet!! Illamåendet växte och helt galet störd blev jag av det att jag helt enkelt pluggade in hörlurar med hög musik. Det fick mig att tagga ner och jag kunde sedan berätta hur jag kände…jag känner absolut ingen irritation mot Mr annars (som jag vet att jag ibland kunde göra vid pms), utan bara mot hans ljud och lukter.
MEN så i morse innan han åkte till huvudstaden igen (kommer hem i morgon) kramades vi och han luktade så gott <3 yeayy, kanske har det värsta släppt nu!!!

Känner att dessa tillbakablickar på äckelpäckelsaker inte får mig att må nåt vidare faktiskt så jag lägger ner där!!

På återseende en gladare och soligare dag 🙂

Misse myser på ullfilten i mattes knä
Två av dagens bidrag till ”crazy hair day”. Nr 1 pysslade en ”palm-på-öde-ö” och har blåfärg runt om som hav och Nr3 beställde pippiflätor.
Allt var inte tråkigt idag ändå!!
Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *