Här är jag och här är OKTOBER…både jag och löven faller!?

Ja hopp där blev det en liten helgpaus igen. Så är det ibland. Hade en skön helg med massa hemmafix. Kontoret är urstädat och inrett och Mr jobbar där idag för första gången. Känns toppen att han har det att gå till. Kommer in på en kaffe vid 10, lunch vid 12 och sen kör han på till han slutar för dagen. Inga mer ”pappa har möte så vi får vara lite tysta” till barnen efter skolan. Och inga mer suckanden uppifrån när hans möten eller nåt går dåligt, win win för alla helt enkelt.

Igår åkte Mr till Stockholm så jag tänkte passa på att sitta med min dator på kontoret några timmar. Promerade först med vovve och fixade en hel del inne men kring tio var jag redo med dataväska på axeln, té i ena handen och vovve i koppel i andra. Traskade bort till stallet (har inga hästar där inne längre) över vilket kontoret ligger. En trappa på utsidan leder upp till balkongen som jag tidigare fotat ifrån och kontoret. Jag tar två steg upp i trappen men måste backa tillbaka ner då vovve trasslade in sig med kopplet runt benet. Ställer (TACK OCH LOV) ifrån mig téet i trappen. När jag kliver ner från sista trappsteget på marken trampar jag snett eller missbedömmer avståndet för likt en fura faller jag pladask snett bakåt. Hinner tänka en del och bli rädd innan jag landar på höft och sidan av magen. BAJS också, tänker jag…såååå himla onödigt!! Sen blir magen stenhård och jag samlar ihop mig, grejer och dogge och trasslar oss tillbaka in i vårt hus. SÅÅ ONÖDIGT!! Kunde jag inte bara gått två gånger istället för att envist ha med allt på en gång, eller kunde jag inte struntat i att vovve skulle kunna bli lite lerig ute och låtit henne gå bredvid mig UTAN koppel. Sånna tankar snurrar medan jag sätter mig i soffan för att känna så liten rör sig. Ingenting först men när jag lägger mig ner börjar hon böka direkt. Magen har mjuknat men sammandragningar kommer och går. Jag bestämmer mig för att ringa förlossningen, som skickar mig vidare till spec-MVC. Där lugnar en barnmorska mig och säger att liten är väldigt skyddad. Men att jag ska vara uppmärksam på kroppen och ta resten av dagen till vila.
Sagt och gjort soffläge på mig resterande dagen.

Meddelade Mr vad som hänt och en halvtimme senare ringer han och säger att han sitter på tåget hem, det är kärlek det. Jag tyckte inte han behövde men när han väl kom hem, släppte visst en del spänningar och jag bara grät…

Jag slog mig inte när jag trillade men under kvällen igår fick jag rätt ont i höger hand och i morse när jag vaknade hade jag sån träningsvärk i axlar och armar. Antar att jag spände mig rejält i fallet.

Idag var fortsätt vila på schemat tänkte jag, men jag handlade härom dagen hem en del mat för att börja preppa frysen inför tiden efter förlossningen. Så det blev inte vila förrän nu på eftermiddagen. Så länge jag jobbade på sittande på min pall var det lugnt.
Nu har jag därför en stor köttfärslimpa, massor av zucchinibiffar och en fröbrödslimpa i frysen. I helgen bakade storis kolakakor och jag och minsting kanelbullar. Tänkte göra falsk ostkaka och en lasagne också och sen lite gott som även min mage mår bra av. Kanelbullar är tyvärr no no…
Men inget mer än middagsfix för min del idag tror jag.

Mumma med bullar…stooora blev de!
Mina favvozucchinibiffar, recept här

Jag har ju egentligen yoga i kväll men tror att jag får avstå den då magen drar ihop sig massor här när jag sitter och skriver. En kväll framför friidrottsvm får det bli istället.

Avslutningsvis…NU är oktober här!! Månaden som vi väntat på så länge. Månaden då jag blir 40 år OCH 4-barnsmamma. Underbart, galet alldeles fantastiskt!!!!!!!!
Ska ta nya magbilder för v38 i morgon och försöka få ut det i ett inlägg.

Fick ett så fint höstlöv som min minsting plockade på vägen hem från bussen till mig idag!

❤️❤️❤️

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *