Vårdepp eller vad?

Torsdag morgon. Jag känner mig trött, dränerad, omotiverad till det mesta, får inget gjort, har svårt att känna glädje, osv…

Fy vad tråkigt det är att vakna med denna känsla. Jag kanske inte riktigt kände den precis då jag vaknade men jag kände under min yoga att jag inte kunde slappna av ordentligt. Jag hade svårt att fokusera och tankarna gled hela tiden iväg mot olika grubblerier. När jag känner så blir det lätt att det bara ökar på och små orostanker växer till sig och blir tillslut stora likt ”Vad händer med min pension”, ”Varför kommer inget regn tänk om det blir bränder likt förra året”, ”Tänk om den dör”, ”Trivs vi verkligen här”,…

Saker som jag nu när jag skriver ner dem känns helt knäppa att ens lägga en sekunds oro på. Jag inser ju då att det hjälper att skriva ner dem!! Lite lättar det direkt. Men ändå är den där gnagande känslan kvar i magen. Helst av allt vill jag lägga mig på soffan under ullfilten, men har inte ro till det just nu…

Jag vet att jag egentligen kan ta mig ur det. Andningsövningar, en meditation, en promenad men steget känns för långt!

Undrar varför jag blir så här just nu. Jag vet att jag sov lite för lite i natt, kanske är det det. Vissa menar att man kan få en liten vårdepression, eller så är det så att orken och livslusten tryter för att järnet inte kommit upp som det ska. Jag har tagit nya prover nu och väntar på svaren…

Kanske är det helt enkelt bara så som min kurslärare sa att jag kunde tänka som att jag har en förstärkare på alla mina känslor nu när jag är gravid.

Jag vet inte och kanske det inte spelar någon roll! Jag är rätt säker på att jag kommer ur det snart, så kanske ska jag bara go with it och låta mig ligga där under ullfilten..?
Vi får se vad jag tar mig för ❤️ 

Avslutar med en fining som dök upp i minnen på Facebook igår. Taget genom buskarna i en park i Malta för några år sedan…så magiskt vackra djur!!

Och se nog hjälpte det allt lite att titta på denna bild!
Se där jag är nog snart ute ur det, TACK bloggen för hjälpen!

Ta hand om Er ❤️ 

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Vecka 15 (14+2)

Så då har jag alltså passerat 100 dagar av min graviditet. Mer än en tredjedel avklarat. Det går ju snabbt det här alltså. Tänker att denna andra trimester kommer rasa iväg i en väldig fart om det inte blir mer tråkigheter som stör känslor och tankar. När barnens sommarlov drar igång kommer jag vara i v22 och vi räknade ut igår att de bara har 30 skoldagar kvar, det är ju visserligen helger och röda dagar utöver detta men ändå, swish kommer det säga så är jag halvägs!!!

Tänk att jag har ett troll stort som en apelsin där inne, en apelsin täckt med tunt dunliknande hår, hihi ❤️ 


Jag växer och frodas. Hoppas ni kollar magen istället för den prickiga spegeln, haha!


Lång kjol, lång kofta och tight om magen…kläder jag trivs i som allra bäst.
Men jag vill ju ha ljusa kläder nu känner jag!

På fredag åker min mamma med barnen på äventyr. De ska åka tåg och bo på hotell i två nätter. Tjejerna fick detta i julklapp av mormorn sin och de har verkligen sett fram emot det sedan dess! Jag kommer hämta dem efter lunch i skolan, så de får sluta lite tidigare, och så skjutsa in dem till tåget där min mor väntar.
Såå nu till den stora frågan…

Vad ska Mr och Mrs (och Vovve) hitta på då???
Två dygn på hemmaplan helt på tu man hand, hmm när hände det senast? Ska vi bara slöa hemma utan ett endaste måste, knappt stiga ur sängen? Läkaren avrådde helt från sex i och med blödningen, men kolla serier kan man ju göra i sängen också, hehe! Köpa hem pizza på fredag och ha räkfrossa på lördagen kanske?? Lyxa till med en hotellfrulle? Eller så tar vi med Vovve och hyr en liten stuga vid en sjö och njuter av att vandra längs vatten i två dagar…svårt detta!
Sådana här lyxiga val är vi väldigt dåliga på att göra. Så jag antar att vi som vanligt avvaktar in i det sista och sen stannar eller beger oss till den plats som har finast väder.

Jag ska göra ett nytt försök med mina praktikuppgifter nu har jag tänkt. Sist blev det ju too much, och jag kraschade dagen efter. Men nu tror jag kanske det kan funka.

Och JA jag vilar också!
Just nu sitter jag i kökssoffan med benen i högläge på en stol, så avslappnat så. Jag har också hunnit med en kvart ute i morgonsol i solstolen. Jag sköter mig, hihi

Önskar Er alla en fin dag! Det fina vädret verkar hålla i sig (här i alla fall)❤️ 

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Vilan uteblev visst!

Oron som kom igår efter att få veta att blödningen ökar risken att liten följer med ut byttes under kvällen sakta ut mot glädjen över att vår lill* trots allt var vid liv. Jag trodde ju inte att det skulle bli nåt positivt besked alls på gynakuten när vi åkte in. Och den varma känslan har hållt i sig även idag. Oron är nästan borta!! Jag frågade vad Mr kände och han sa bara att han är helt övertygad om att det kommer gå bra nåt annat finns liksom inte och det stärkte mina känslor också. Klart att det kommer gå bra!!

Jag lovade mig en lugn vilodag idag. Men riktigt så blev det ej. Sista påsklovsdagen (eller idag var en studiedag) och då ville vi göra nåt kul, så jag och tjejerna åkte in till stan för besök på stadsbiblioteket och sedan lite shopping som avslutades med crepes och galetter till lunch. Blödningen hade slutat i morse, tack och lov, och jag kände mig stark i både kropp och psyke så det kändes ok att skippa vilan. Lite nojjig varje toabesök ska jag väl erkänna att jag var och när vi satte oss i bilen efter stadsbesöket och jag kände hur magen stramade rejält som i sammandragningar, kände jag att beslutet att ta city idag kanske var lite väl hurtigt. Men hemma var det fortfarande inget blod och jag andades ut. Tog fram picknick filten på gräsmattan, drog av mig stödstrumporna och tänkte sedan ha mitt eftermiddagshäng där med en god bok.

Men barnen och deras två kompisar tyckte att det var läge att ta premiärdopp i poolen (en icke städad eller uppvärmd sådan…galningar!) så jag fick snällt förflytta mig dit för att vakta lite. Boken blev liggandes ensam kvar på filten. Tre av fem töser hoppade i den iskalla poolen minst fyra gånger tror jag. Jag gillar att bada absolut, men det ska helst vara minst 25° för att jag ska i, hehe ganska långt kvar tills dess. Det var sedan dags för lite mellis innan vi tog oss mot samhällets idrottsföreningen och springserien som de ordnar. Nr1’ans friidrottsgrupp var ansvariga idag för tidtagning, kiosk, mm. så Mr åkte dit tidigt och jag och kidsen kom lagom till första start. Jätte kul grej detta. Minsting springer 800m och de andra två 1500m (kanske har jag redan berättat om detta?) och det är så många av barnens kompisar som är med. I vanliga fall är det kul att träffa alla föräldrar och babbla lite. Men idag kände jag mig som en utomjording bland de andra. Hade ingen som helst lust att socialisera mig. Såg hur många på håll sneglade på min mage, hehe många som tänker att vi inte är kloka kan jag tro. ”Har de inget bättre för sig, gamla som de är”? Haha, det skulle vara kul att kunna smyga runt och höra vad folk säger, eller kanske inte! Så jag höll mig lite för mig själv eller hängde med Mr som skötte tidtagning. Självklart pratade jag med de som kom till mig, men idag sökte jag inte det minsta kontakt med andra. Det är så skönt att ha kommit dit att jag inte bryr mig, eller vänder ut och in på mig själv bara för att vara så som andra förväntar sig att jag ska vara. Ofta är jag den öppna, men ibland vill man ju bara inte!!

Väldigt skönt var det att komma hem och sitta vid bordet med mini och mysa samtidigt vi fick i oss lite kvällsmat. De andra blev kvar vid loppen till senare.
Det kändes som denna dag var ett långt men kul maratonlopp. Nu är det nära sängen. Ville få iväg detta inlägg innan jag tar mig upp i sängen. Att ligga nerbäddad och blogga precis innan jag somnar känns inte som det gör mig gott. Så soffläge med pyjamasbyxorna på är min grej tror jag!

Härligt att jag fått skriva detta idag, så tacksam över att det inte behövde handla om rädsla eller sorg. Allt tänker jag dela men jag föredrar såklart de glada dagarna även om det är när det är tungt som orden jag skriver har störst betydelse för mig…

Nu har jag glidit in i ett svamlande dravel tror jag, läge att bryta upp!

Sweet dreams darlings ❤️ 



Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

In i vecka 15 och dagen blir inte som jag önskat!!

Bara lite bruna rester kvar av blödningen i morse. Skönt! Kanske det stannar så! Slappar i soffan på förmiddagen och är sedan ute med barnen, hänger tvätt och fixar lunch. Inget trädgårdsarbete för mig idag!! Skickar också meddelande till min kusin som är barnmorska och ibland är på akutgyn (tänkte inte på det igår). Hon lugnade och sa att eftersom vi såg liten må bra så sent som förra veckan skulle det mycket till för att det skulle vara ett missfall. Men som 1177 sa tyckte hon att ”börjar jag blöda massor eller får ont skulle jag ringa igen”.

Mitt i vår konversation går jag på toa och där kom det igen, suck! Jag gick och la mig igen. Försökte slappna av och inte oroa mig, låg i solen i hammocken och tittade upp i kronan på vår björk som vajjade i vinden, inte fy skam alls faktiskt!

Tror jag somnade en stund till och med. Mr och barnen var in till stan för inlines åkning och fika vid en lekpark. Ett par timmar senare ökar molet, har fortfarande inte alls jätte ont, men det är lite tryck över ryggslutet och känns inte som det står rätt till alls. Jag reser mig och går in och kollar status på toaletten, där ser jag mörkare blod och även en klump, några mm stor. Åh nej! Jag fick lite panik och kände att nu är det kört. Drar detta igång och stöts ut nu, vill jag inte vara själv hemma!!! Liten är ju trots allt dryga decimetern lång och att blöda ut det…uuhh nej jag VILL INTE ATT DETTA SKA HÄNDA 💔

Jag ringer 1177 igen och uppdaterar. De ringer upp gynakuten som denna gång tycker att jag ska komma in. Så jag ringer och berättar läget för Mr som redan var på gång hem. Vi åker in och jag känner mig rätt uppgiven!! Kommer in och tas emot av en barnmorska som tar blodprover, blodtryck mm. Hon frågar hur ofta jag behöver byta binda och hur stark smärta på en skala mellan 0-10 jag har…eeeh? Jag behöver ju knappt byta binda och smärta, nja ja skulle ju inte behöva värktablett direkt. Det är en kraftig värk som är av helt annan karaktär sen igår snarare än smärta. Jag börjar känna att jag är där i onödan, kommer de bli sura att jag tar deras tid!!??

Efter provtagning får vi sätta oss i väntrum för att vänta på jourläkaren. Bm förtydligar att läkaren har mycket då hon var själv på kk’s avdelningar. Så vi meddelar läget hemåt och sätter oss bekvämt för väntan. Men så förvånade vi blev då det 5 minuter senare står en läkare och ropar upp mig. Vi pratar lite, jag får dra hela förloppet då hon inte läst nån journal. Sen gör hon en gynundersökning. Konstaterar en del blod, mer än bara en normal liten blödning som tydligen är väldigt vanligt. Sen är det både VUL och ett UL på magen, hon tittar en stund men säger snabbt att fostret rör sig och att hjärtat pickar! TACK TACK TACK TACK TACK TACK!!!!

Hon försöker sedan förstå varför jag blöder. Detta var svårare och något säkert svar kan hon inte ge. Men hon tror sig se en blodansamling på moderkakan (varifrån och varför oklart). ”Detta blod ska ju ut elller tas upp av kroppen och tyvärr så ökar blödningen risken för att det slutar med missfall”…glädjen jag nyss känt över att liten lever blir nu snabbt förbytt till den där förbannade oron! Läkaren förklarar vad som skulle ske i så fall och att jag då SKA komma in om jag misstänker att det är på gång. MEN att det absolut INTE behöver sluta så. Hon hade sett mycket kraftigare blödningar som som slutade med en liten fullgången gobit❤️ Hon bad om ursäkt över att inte kunna ge klara besked och önskade oss lycka till!! Hon bedyrade också att jag inte var till det minsta besvär om jag ringde dem med frågor ”Vi finns här dygnet runt för dig”! Med de orden klingande i öronen åkte vi hem. Pratade med mina föräldrar och barnen om läget och kände mig orolig absolut men mest tacksam över att vi kunde säga till våra älskade barn att den levde och tacksam över att vi har våra älskade döttrar, att vi tillsammans alla fem åt kvällsmat framför Mästarnas Mästare, att jag fick kramar av dem och att jag sen får pussa och krama dem godnatt! Så sakta under kvällen har oron fått ge plats mot ett lugn. Det kommer gå bra det här, snart är jag läkt och liten ska få fortsätta växa sig till en liten människa som vi om 6 månader får pussa o krama precis som våra stora små ❤️❤️❤️

Ja där har ni min dag.

Hopp och förtvivlan!

Men fylld av kärlek från min älskade familj!

Slutar så och sänder ut en önskan att jag ska få fortsätta dela med mig av min graviditet med Er hela vägen fram!

Kärlek till oss alla!!!

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer

Vad är nu detta!!??

En ljuvlig dag som avslutas med att jag blöder…

Har haft en härlig dag med mer trädgårdsarbete på förmiddagen. Vi flyttar buskar och jag höll på och drog för att få bort kvarblivna rötter. Kände att jag kanske tog ut mig lite väl mycket.

Vi åt lunch ute och begav oss sedan till ett naturreservat i närheten.

Såå fint var det där!

Och ett sånt ljuvligt väder. Älskar sommarklädda barn! Det är så rätt, våra barn är riktiga sommarbarn och blommar verkligen ut i värmen❤️

Efter denna tur åkte vi till vänner för fika och sedan middag. Mitt i hamburgergrillning går jag på toaletten och vad ser jag..blod😨 Inte massor men tillräckligt för att det skulle kännas åt tusan fel! Försökte hitta nummer till akutgyn, men tydligen är det 1177 som gäller. Ringer dit och får efter 20min prata med en sköterska. Hon säger att man inget gör så länge det ej blöder massor eller jag har väldigt ont. Samtidigt säger hon att man egentligen ska undersökas inom ett dygn när man har gått så pass ”långt” som 14 fulla veckor. Men kliniken är stängd till tisdag så jag får snällt vänta på det eller vänta på smärta och mycket blod….

Vi åker hem från vännerna direkt efter maten och jag har sedan vilat. Jag hoppas så att jag ”bara” tog i för mycket i förmiddags och att liten lever och mår bra därinne. Jag såg den ju sprattla runt för bara några dagar sedan och jag tänker att ett missfall då allt sett bra ut (13+2) är väldigt ovanligt!!! Men jag har aldrig haft blödningar när jag väntat mina döttrar så detta känns jobbigt!

Nu ska jag sova och hålla tummarna att jag slutat blöda i morgon och kan känna liten röra sig❤️

Publicerat i Okategoriserade | 2 kommentarer