Sjuk mama

Det började förra veckan.
Kände lite lite i bröstet en dag, men inte mycket och jag tänkte inte så mycket på det. Dagen efter kände jag mig lite sliten men mer mentalt än fysiskt. Gick rundan med vovve och vagn och kände en hel del i bröstet. Lite småilsk var jag också. Sista biten kände jag bara I NEED A BREAK.

Väl inne fick jag av mig ytterkläder, duschade hunden och plockade upp liten men sen…tog det tvärslut!! Kroppen var helt färdig och jag kände lite av mina gamla stressymptom, som en känsla av att jag inte kan styra armarna helt som jag vill. Jag bara la mig på vardagsrumsgolvet bredvid Sallie som jag placerat i babygymmet. Sen låg jag där på rygg och bara andades och kände energin sakta komma åter likt bubbelvatten som sakta fyllde på min kropp.

Tjejerna kom hem från skolan, jag lyckades fixa fram lite mellis men sen gick jag upp i sängen för att söva mini och blev kvar där. När Jesper kom in från kontoret kändes det som jag bara bröt ihop, jag var såååå slut! Han blev bekymrad och avstyrde snarast kvällens skjutsningar så att jag inte skulle behöva lämna sängen. Jag envisades med att jag visst orkade, men nix han var benhård och det tackar jag för! Varför gör jag så där och tror att jag minsann ska klara!? Kocko jag, jag har ju slutat vara sådan trodde jag?? Dåligt samvete fick jag också, hmm. Men han var som sagt besluten att jag skulle vila.

Så vila blev det!
Avslutade dock dagen med att kolla andra Talang-semifinalen tillsammans.

Lördagen kom och det var lite shopping till barnen på schemat. Jag kände mig påfylld av energi och tänkte att jag gärna följde med så vi fick ha dagen tillsammans. När jag sedan scrollade genom Instagram flödet och läste louisestromberg.se inlägg och hon frågade ”Vad behöver du idag?” så ställde jag mig just den frågan och allt i mig sa VILA!!! Såå jag lyssnade snällt på mig och blev kvar hemma i sängen när de andra for på äventyr. Vi var bortbjudna på 70årsfest senare på dagen men det ställde vi in och istället var det uppladdning inför kvällens Mellofinal. Coolt att The Mamas vann, men Robin Bengtsson var nog ändå min favorit.
Även söndag blev en vilodag, mådde inget vidare men ändå inte jätte sjuk.

Måndag däremot var jag helt däckad, såå ont i bröstet och feber och uschlig. Även en mjölkstockning på vänster bröst drog jag på mig. Fy katten.
Tisdag hängig och natten mot onsdag var hemsk då det var såå tjockt i luftrören att jag blev lite nojjig. Självklart klingade ordet Corona lite i min skalle där i mörkret och jag kände mig stressad över den lätta andnöden jag hade.
Jag andades lökångor och kokade alla möjliga huskurer. Skickade ut maken mitt i natten för att ta in timjan från pallkragen som klarat sig hela vintern. Jag försökte hosta upp slem men det satt liksom fast. När mina slemlösande kurer tillslut gav effekt lyckades jag få loss lite (sorry för detaljerna) och då kändes det en liten lättnad i andningen. Jag blev då lite lugnare och tillslut var det så pass ok att vi la oss i soffan och kunde sedan småslumra en stund. Jesper och Sallie höll mig sällskap…

Det är så tydligt att jag inte är lika stark mentalt nu när meditation, yoga och alla andra ayurvediska vanor jag tagit till mig hamnat lite på is sedan Sallie föddes. Det i kombination med att jag sover sådär bra har gjort att jag har så mycket närmare till oro. Avskyr det och jag förstår mitt i oron att jag inte behöver oroa mig att det inte finns nåt gott med den MEN det är ändå så svårt där och då att ta hand om den.
Igår var jag inte alls så tjock i luftrören längre men ändå kände jag väldigt obehag och oro inför att somna på kvällen. Så fort det börjar mörkna kommer det krypande…så märkligt egentligen att det ska vara så. Igår var det dessutom blåsigt och det påverkar mig alltid väldigt.

Men NU är det idag mitt på dagen och inga spår av oro i min kropp.

Sjukan då??
Den håller mig i sitt grepp fortfarande. Jag har ingen feber och de snorfyllda bihålorna som bråkade i tisdags har lugnat sig. Däremot är det fortfarande besvärligt i bröstet. Jag hostar och det bränner. Nyss var jag ute för att söva om Sallie i vagnen och råkall luft var allt annat än bra för mig. Jag orkar inte göra nånting utan att känna mig färdig i kroppen. Jesper har bara jobbat halvtid igår och idag så han har fixat med mat och tagit Sallie på promenad så jag kunnat vila på riktigt. Jag försöker att inte tänka på allt som kommer efter här hemma i och med att jag ej gjort några av mina vanliga dagssysslor på länge nu.

Corona eller ej, inte är jag pigg och med tanke på just läget i världen nu med detta virus som nu utlysts till en pandemi så kommer jag dröja med att lämna hemmet. Hemskt för alla i riskgrupper nu när detta sprids överallt. Själv är jag inte rädd, men jag är uttråkad och VILL SÅ JÄTTE GÄRNA BLI AV MED DETTA NU!!!!!!!

Pratade nyss med min syster i USA och hon tipsade om en hostmedicin med övermogna bananer som står och gottar till sig nu, ska nog gå och fixa resten och sen kurera vidare!!

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *